Jag sparar det tills jag blir pensionär.
Nu ligger jag.
I sängen.
Jag ska sova.
För när man har min omtänksamma man och en bakomliggande natt med tre och en halv timmes sömn i ryggsäcken, så får man det.
En stycke trött bebis på armen, fluffade kuddar under huvudet, AC-kylt sovrum och personlig dräng som fixar på nedervåningen, så är jag nu redo att sova. Gutt!
Ok sömn, nu kör vi!
Jag väntar.
Nu så!
Nu. Nu är det nära!
Nu!
Blev. Jag. Kissenödig.
Fan.
