ByTanten

Barns tankar är rätt underbara!
Jag läste precis på min systers blogg om hur hennes treochetthalvtåring resonerat kring vilka färger han gillade.
Helt underbart resonerat!

Tyvärr lyckas jag inte länka. Men jag ska inhämta teknisk support under morgondagen och se om jag kan lösa det problemet.

Nåja, nu är det så att min treåring också resonerar och funderar mycket. Bland annat över det här med att få syskon.
Jag ska nog tillägga att vi är väldigt genustänkande här hemma rent allmänt. Men till och med vi blev lite ställda av det här.

Alla gånger vi (föräldrar eller andra vuxna) har frågat vem bebisen i magen är, så har vi fått samma svar.
En bebis med snippa som ska ha namnet Arvid.

Nu blev det ju som så att bebisen som kikade ut igår inte hade snippa, utan snopp istället. Så självklart måste ju frågan ställas;
Vad tycker du bebisen ska heta? Arvid?

Nej.

Inte Arvid.

Elsa!


Såatte; Genus. Det är faktiskt rätt humoristiskt ibland, men även jag har visst en gräns. Tur jag har en unge som kan hjälpa mig att kartlägga den.

Speciellt spännande blir det ju eftersom det till och med låter som om jag käkat svamp från skogen. Ni vet sån dör som ser så fin ut. Lite julig rentutav.

Men nu är det såhär;

Det är, fortfarande, första advent.

Första advent kräver gröt. I mindre utsträckning även skinka.

Jag står och väntar på ugnen och att riset ska koka upp.

Ergo, jag har tid att tänka (farligt) och skriva ner tanken (möjligtvis ännu farligare).

Såatte... Här kommer det...

Ni vet såna här små tankar man får när man väntar barn? Eller nått annat roligt ska ske här i livet. De här "vi ska ha det så uuuuuuunderbart!!!!" För allt kommer ju bli helt rosenskimrande och härligt och precis som man önskar sig?
Sedan kommer verkligheten ikapp och man är lycklig om man kan få några futtiga minuter varje dag så att man klarar sig (om man har tur) tills morgondagen.

Ja, just precis! Såna tankar!

Ibland får man faktiskt uppleva EN HEL SÅN DAG!

Jo, jag lovar. Hela dagen. Hela långa dagen från det att man kliver upp tills dess att man står och bloggar och kommer på att man glömt bort ugnen... Lugn lugn, jag har inte stoppat in skinkan än. Kommer strax, ska bara...

Sådärja, klart! Skinkan i ugnen och gröten har kokat över på spisen. Men bara lite. Så jag tycker fortfarande det tidigare skrivna ordet gäller.

För att återgå till ämnet. Det händer faktiskt, man kan ha en hel dag som de där man drömmer om och den här gången så fick jag den. Eller vi kanske jag ska säga. Men vi har haft det underbart idag!


PS. Nej, jag vet inte hur det här gick till eller hur man gör om det. Ja, jag fruktar dagarna som kommer om det är tänkt att jag ska leva på det här ett tag nu.

Idag vaknade vi till första snön. Första ljuset i adventsstaken som skulle tändas. Första riktiga början på en jul hemma.

Inte så pjåkigt!