Publicerad 2014-01-08 09:52:04 i Vardag,
Fast sitter är nog fel ord.
Så här ligger jag oftast när jag skriver/slösurfar/spelar på min telefon. Minibossen här hemma vägrar nämligen sova själv. Oftast sitter jag dock i det här hörnet...
...det med den prickiga kudden.
När det gäller korrekturläsning och publicering av ett inlägg, så är det i sängen allt händer. Jag får gömma mig under täcket så ingen väcks av ljuset från displayen, så bild blir ju svårt att fixa. Men jag kan bjuda på gårdagens bloggskrivarutsikt.
(Det är tv-rummet uppe sett från sängen. Dock fick jag aldrig nån tid på kvällen att läsa igenom vad jag skrev, så därför fick det bli idag under förmiddagsvilan. Det är därifrån första bilden är tagen och där jag fortfarande ligger. )
Publicerad 2014-01-06 12:35:07 i Vardag,
De böcker jag passionerat och troget läser är fantasylitteratur. Den sommaren min mamma gav mig första boken i
Sagan om Belgarion öppnade upp en helt ny värld för mig. Vackert beskrivna världar och mytomgärdade figurer väckte en läslust i mig som jag nog aldrig kommer stilla. Jag älskar att läsa och läser helst böckerna på originalspråket (oftast engelska) och väljer gärna böcker efter tjocklek på biblioteket, eftersom jag tenderar att läsa vädigt fort. Det blir lätt lite snopet annars när boken bara räcker ett par dagar.
Nu var det ju boktips det gällde dock. Det tänker jag ta ordagrant. Ni kommer inte få ett tips på en titel eller en författare, utan ett tips om en bok. Den där bra. Den ni tar med er i sängen, på tåget och in på toaletten för att ni inte kan släppa den. Den boken.
Så, här kommer det:
Biblioteket!
Gå dit. Fråga personalen. Låna för många böcker. Bläddra. Fråga igen. Läs. Lämna tillbaka och låna om.
När du hittat din bok, köp den. När läslusten sen dalar, läs om den och bli sugen på att läsa mer.
Men först - gå till bibblan!
Publicerad 2014-01-05 17:20:00 i Vardag,
...det nyttiga.
Nä, skojar bara. Jag gillar ju choklad och chips och jordnötsringar och allt sånt. Men när det gäller snacks som ett 'något litet något' så är det faktiskt ett nyttigt snacks som vinner.
Morots- och gurkstavar med guacamole. Hemmagjord såklart, med mycket sting!
Det bästa av allt är att en kan vräka i sig utan att få dåligt samvete, det går att dela med barnen utan att vara en 'dålig förälder' OCH det går att göra allergivänligt med.
Slå det snackset om ni kan!
Publicerad 2014-01-03 21:10:29 i Vardag,
Spela piano. Riktigt piano, inte sån där keyboardfuskis. Men med mina korta fingrar så får jag nog hålla mig till sonens Baby Piano-app.
Publicerad 2014-01-02 14:51:44 i Vardag,
Ehhh...
Nu blev det lite jobbigt. Jag gillar ju tatueringar, men jag kommer rätt så säkert aldrig skaffa någon. Inte för att jag inte vill, nej, utan för att jag hittar så förbaskat många jag vill ha.
Tribal i svanken? Visst!
Med sås tack! på underarmen? Ja tack gärna!
En barcode på överarmen (undrar vad jag är värd?)? Yes please!
Drakar? Garnnystan och stickor? Tribals? Barnens namn/födelsedatum/födelsevikt/porträtt/fotavtryck/etc. ? Ja tack ALLT!!
Så, ja, pistolhotet behövs nog. Om jag ska lyckas välja alltså.
Men 'Nyss så träffade jag en krokodil' kan jag ta.
But (rumpa *fniss*) 'I Will Survive!'
Publicerad 2014-01-02 13:15:21 i Vardag,
Här hemma kör vi BLW uppenbarligen. Eller snarare, vi blev informerade om att det är så det heter nuförtiden när barnet får bestämma takt själv när det vänjer sig vid att äta mat.
Fast egentligen, visst borde det heta BLL (Baby Led Life)? För inte stannar den där tyrannen vid att bestämma över bara maten inte...
Men det var i alla fall den här bilden jag fastnade för i telefonen. Mest för att den säger rätt så mycket om min vardag just nu; glada barn, trött mamma, skitigt hus.
PS Ja, jag vet att den här borde kommit igår. Men ni får läsa två idag istället.
Publicerad 2014-01-02 13:15:13 i Vardag,
Ehhh, nej. Fast det låter ju så osannolikt att jag ska lyckas med det här och eftersom det är det hela januari går ut på (lova grejer som man aldrig ALDRIG håller) så tycker jag att det är rimligt att haka på Onekligens januarikalender.
Ett inlägg med förutbestämd rubrik om dagen. Hela januari.
Tummis på den!
Publicerad 2013-12-26 23:09:31 i Vardag,
Annandag jul, silvermedaljören av mysdagar i juletid, paketen är redan öppnade och de flesta rester har ätits upp eller flyttat in i frysen (eller någon annans frys kanske?). Hela dagen går åt till att njuta och nyttja.
Vår dag har till största delen bestått av LEGO. Bygga det, leka med det, kolla så inte lillebror äter upp det, bygga mera, leka mera... Nyttjande av flinka fingrar och konstruktionsnörderier från förälderns sida och sen njutningen av att ha fått sitta och umgås med sitt barn, det är inte illa det.
Men imorgon får vi nog ta och diska upp och städa efter oss, det får vi nog...
Publicerad 2013-12-05 09:29:08 i Vardag,
Nu har han fyllt ett år då.
Pajasen.
För sån är han, har vi lärt oss. En riktig pajas! Busig och lurig och störtskön med en halv grävskopa humor. Finns det en möjlighet att småluras så tar han den, varje gång!
Duk på bordet? Leka spöke, stoppa i brorsans stövel eller gömma i vedkorgen. Möjligheterna är oändliga!
Detsamma gäller de flesta grejer här hemma. De hittar vi lite varstans, eller inte alls. Oftast tar han ett varv extra runt oss och flinar ordentligt mot oss innan han kör försvinnandeakten på våra prylar. För att gnugga in det liksom. För det är inte det att vi låter honom gömma undan grejer. Nej då. Vi har stenkoll på honom, hela tiden, ända fram tills han är väck och sen magiskt trollas fram. Utan. Pryl. Någonstans.
Snälla lilla barn, kan du plocka fram mammas BH/brorsans tåg/pappas strumpa/duken/kudden/...?
*hånflin*
Snälla söta?
Nä. Titta dää!!
Ja, jättefin gubben. Men kan du ta fram.. Var är han?
Publicerad 2013-11-15 10:13:11 i Vardag,
Lite kuriosa för de ointresserade massor na är att i det här huset så tar det ungefär en timme och en kvart att få i sig morgonkaffet.
Det hälls upp, smakas av, ställs åt sidan, fylls på med varmt kaffe från kannan, värms, flyttas från klåfingriga småhänder och småsippas från i en oändlig loop. Varenda morgon.
Det här innebär att min gom har vant sig vid smaken av halvbränt, omgångsmicrat, mesljummet ecokaffe.
Så imorse hann jag börja fundera på vad som kan ha hänt med min kaffebryggare eftersom kaffet smakade skumt. Tills jag kollade klockan. Tio minuter från bryggaren ner i magen.
Så om någon vill bjuda mig på en kopp kaffe inom en snar framtid så ber jag om ursäkt redan nu. Grinar jag illa vid första klunken så ta det som en komplimang på att kaffet är färskt!
Publicerad 2013-11-07 21:07:40 i Vardag,
Vi ska på kalas i helgen, bara ett litet kalas mitt på dagen, men... här kommer det - det är inte här i byn.
Så det som följer är då att vi behöver övernatta, planera resan och packa. Det ska med kläder, paket, leksaker och gosedjur, kuddar och snuttisar, fika och mutor. Listan är lång och växer för varje gång vi ska iväg. Behöver vi verkligen ha med allt? Det enkla svaret är nej. Det behöver vi faktiskt inte. Kommer vi att, när vi väl är framme, behöva de saker vi väljer att lämna hemma? Lika lätt att svara på den frågan som på den förra.
Ja. Varje gång.
Och jag kan verkligen inte sova utan min egen kudde.
Publicerad 2013-10-21 17:16:31 i Vardag,
Nu när den yngsta medlemmen i familjen börjat spatsera runt på två ben så börjar de övriga inse att han inte är en bebis längre. Även storebror inser att vardagen nu kommer att te sig annorlunda.
När någon lär sig nya saker i det här hushållet och får mer frihet så kommer det även mer eget ansvar på köpet. Det där har fått storebror att fundera. Till exempel på det faktum att han nu måste vara noggrann med att plocka undan sina leksaker från bordet om han inte vill att lillebror ska kunna nå dem.
Röst under bordet: Det kan ha varit lillebror som gjorde det!
Jag (samtidigt som jag torkar bort skratttårar i ögonvrån): Nej du, den går jag inte på.
Storebror kikar fram huvudet: Ok. Min mage var nog lite mer hungrig.
Publicerad 2013-09-11 12:32:46 i Vardag,
...eller hur det nu sjungs. Här hemma har i alla fall arvsmassan fått vissa likheter med en av föräldrarna när det gäller mat. Mackor, nybakade kanelbullar med mjölk, spaghetti och köttfärssås och grillade majskolvar är något det Ekholmska köket bjuder på stup i kvarten. Grabbarna äter så det sprutar ur örona.
Eller vi säger öron åtminstone. Det låter mycket bättre än verkligheten.
Men en niomånadersmage och två stora nybakade kanelbullar, det sprutar i varje fall på rätt bra.
Publicerad 2013-08-17 06:58:22 i Vardag,
Så sitter Gevalia rätt bra till. Eller Zoegas för all del, eller Arvid Nordqvist, eller Ica. Ta det du vill och tycker om.
Men två barn som väcker en stackars moder i intervaller, i otakt, hela natten, gör att kaffe i någon form är ett måste på morgonkvisten. Det erkänner jag.
Publicerad 2013-08-11 20:14:05 i Vardag,
Nu har han fyllt år. På riktigt. Hela dagen har han fyllt år.
Han har fått en 'jättecool och ren present', stor var den med. Det har provåkts i den också, då det visade sig att den förutom att vara renare än den nuvarande även fungerade ypperligt att åka i. Inte illa för en bilbarnstol. Cool OCH praktisk.
Tårtfrukosten var väldigt god. Tillräckligt så för att duga till både mellanmål och middag med. Sällskapet var trevligt och sången om att man 'må leva' gick i ett par repriser under dagen. Allt enligt önskemål från födelsedagsbarnet.
Så nu är han fyra år. På riktigt. Hela dagen är han fyra år.
Morgondagen blir nog bra den med, nästan som idag faktiskt. Imorgon börjar han ju fylla fem år, och det är nästan på riktigt.
Publicerad 2013-08-07 18:37:27 i Vardag,
Eller ja, stog i alla fall.
En stund.
Ok. Helt ärligt så var det sekunder.
Men det är rätt så mycket, för att vara första gången man ska balansera på egna ben helt själv.
Stolta föräldrar börjar entusiastiskt att försöka få åttamånadersbebisen att göra det igen. Kom igen då, en gång till för kameran! Ok. För mamma då? Men för pappa kan du väl? Storebror? Jodå, kom igen, du kan ju!
Vi ger upp. Leker med annat. Lagar mat. Dukar fram och plockar upp den motvilliga fotomodellen.
Då.
Då händer det!
Hånflinet sprider sig sakta över det rundkindade ansiktet, och precis i mitten, tronande likt en fyr på den engelska klippkusten, så syns den.
Tanden.
Publicerad 2013-08-03 10:04:40 i Vardag,
Jag har så många inlägg jag skriver i huvudet men som aldrig läggs ut. Tidsbrist, skulle jag kunna skylla på, jobbigt att skriva på ajfånen är ett annat argument. Men det är nog mest ammningshjärnan ändå.
Den där som gör att jag försöker borsta tänderna med hårbalsam eller leta efter snuttefiltar i kylskåpet. Jag glömmer så lätt nu, virrar till det och rör ihop. Sån har jag ju alltid varit, men det är ändå lite mer nu. Mer glömska. Mer virrighet. Mer ord som tappas.
Men inte mer av det där andra. Det som gör att man skrattar mera, njuter mera och lever mera. Säkert vanligt som tusan. Men det gör det ju inte lättare. eller enklare att prata bort.
Det kommer sen.
Jo. Det gör det ju. Sen glömmer man bort det till nästa gång. Om man nu får fler barn förstås. Eller tills den gången man ger goda råd till en annan förälder.
Se silverkanten på orosmolnet.
Ja. Jo. Det gör jag ju. Åttamånadersbebisen lär sig just nu hur mycket som helst. Syskonkärleken flödar och vi myser så det knakar allihop om kvällar och tidiga morgnar.
Men ärligt. Det är lite kämpigt. Det är rätt så omtumlande. Och det är mycket längtan. Efter en kväll med min man, en kopp kaffe och en stickning en söndagsmorgon, en natt med min mans armar om mig, som motsats till de barnfötter som vanligtvis knöar in sig i min mage.
Det måste väl vara vanligt det med tycker jag. Längtan efter vardag, eller flärd kanske, vad vet jag. Men längtan som är tveeggad eftersom den är ok och samtidigt inte. Vi ska njuta varenda stund med våra barn. Så är det. Men samtidigt längtar alla jag känner. Så är det.
Säg vad du vill och vad du känner så länge som du säger att du är glad och lycklig.
Nej du. Den lätta går inte jag på.
Jag har roligt, och tråkigt. Jag blir arg och jag blir glad. Jag är lycklig och ibland är jag sorgsen. Jag njuter av mitt liv.
Och jag längtar.
Och det är helt ok.
Publicerad 2013-07-17 22:59:29 i Vardag,
Hemma hos en småbarnsfamilj en vanlig eftermiddag.
Frun kommer hem från jobbet. Ena barnet sover gott i soffan och det andra myser med pappsen i soffan.
- Kaffet är klart i köket. Det finns bullar med.
Frun häller upp kaffe, tar två bullar (två? En vanlig onsdag? Det var väl värst!) och slår sig ner i soffan.
- GggggäähhhHhaaäääee!!?!
Bullarna är i fokus. Frun är generös och erbjuder en bit.
- Nej! hörs det. Jag tror det är ägg på dem där, det är nog inte vi som bakat dem.
Frun tittar på sin man. Han tittar i sin tur på den nästan uppätna bullen i frugans hand.
Att vara bebis och inte tåla ägg är ju trist. Att komma på att man just bjudit sin ammande fru på just ägg är nog, ska vi säga, tristigare...
P.S. Jag lär nog hinna komma ikapp med lite serier ikväll i alla fall medan jag nöter parkettgolvet med fisunge på armen. Det är ju en silverkant eller hur?
Publicerad 2013-06-16 18:26:28 i Vardag,
Det är tyst sånär som på regnet som smattrar på rutan och diskmaskinen som jobbar på i bakgrunden. Thor luktar badvatten och nytvättade kläder, dofter från middagen hänger kvar i köket och påminner om hur behagligt mätt man är. Katten sträcker på sig vid fotändan av schäslongen och jag bara njuter av alltsammans.
Ja, och fejsbookar förstås.
P.S. Sen copypastear jag in det på bloggen. Bara för att.
Publicerad 2013-06-12 20:48:39 i Vardag,
Vissa dagar alltså. De blir inte alls som man tänkt sig. Inte. Alls.
Det kan ju vara både bra och dåligt det där. Om man har antagit att få sig en dålig dag till exempel. Då är det ju bra om dagen inte blir så. Riktigt bra faktiskt.
Sen kan det ju vara så att man tror sig få en riktigt bra dag. Då är det dåligt.
Att man inte får det menar jag.
Idag känns... Jo, idag var... Ja. Precis.
Rätt gissat!
...det med den prickiga kudden. 
