ByTanten

Idag tänker jag på vilken oerhörd tur jag har. Inte för att jag är mamma, det är jag enormt tacksam för, men det är vi många som är. Utan för att jag bor på ett ställe på Jorden där jag har tillåtelse att VARA en sådan mamma som jag vill och önskar vara.

Jag kliver upp tidigt på morgonen, för att jollrandet i sängen bredvid väcker mig, inte för att sitta i en fabrik och sy kläder för under minimilön i fjorton timmar.
Jag kan ta med mina pojkar och fiska eller plocka svamp. Kommer vi hem tomhänta gör det inget, ingen förväntar sig att vi tar hem kvällsmaten och misslyckas vi går familjen hungrig.
Blir mina barn sjuka så får jag vara hemma med dem, pussa febriga pannor och läsa samma saga tusen gånger. Jag måste inte gå ut och lämna dem själva för att se till att vi har någonstans att bo, eller rent vatten att dricka.
Jag kan köpa mina barn medicin om de behöver det, t.om. få den subventionerad om det behövs. Ingen kommer att se på mig med bedrövad blick medan mina barn blir allt sjukare i barnsjukdomar som är utrotade i bara vissa del av världen.
Jag har varken man, far eller annan manlig släkting som anser sig ha rätten till mitt liv, mina tankar och mina gärningar. Den rätten är bara min. Därför är jag fri att lära mina barn att deras liv bara tillhör dem.

Det finns så mycket mer jag är fri att göra eftersom jag haft turen att födas här. Men idag är det möjligheten att få vara vilken sorts mamma jag vill som jag är mest tacksam över.