Kristi Flygare
Då var den röda dagen slut. Ledigt mitt i veckan är inte en sån 'big deal' när man är föräldraledig. De flesta dagarna går ju, i det mesta, ut på att vara en allyoucaneatbuffé och organisationsansvarig för en femmånadersdiktator. Men inte för att jag klagar. Jag gillar det, för det mesta, och jag är väldigt förtjust i 'vardag'.
Däremot så tycker nog sonen den äldre att dagen varit en 'big deal'. Han är mer förtjust i extraordinära dagar. Man kan säga att vardag inte riktigt är hans grej. Men idag, ojojoj!
Idag har en av de finaste barnen varit på besök. Utlånad av syrran (min) och hitförd av mormor och morfar (barnens). Det har lekts, pratats, kivats, gråtits, skrattats ifrån tårna och umgåtts av allra bästaste sort.
Jag ska erkänna att det var inte länge sen jag trodde att de inte skulle ha så mycket gemensamt och att de inte skulle 'finna varandra'. Men jag hade lyckligtvis fel. De påminner mig starkt om ett annat kusinpar som till och med bytte familjer ett tag för att kunna umgås så mycket det bara gick. Ena veckan här och andra veckan där om jag minns rätt. Tillsammans varenda sekund.
Minns du syrran?
Vad jag är glad att våra barn får uppleva det där de också.
Finaste kusinerna!