ByTanten

Det går någon slags utmaning som en löpeld på Instagram. Meningen med den är att lägga upp en vardagsbild om dagen fem dagar i rad. 
...brottsplatsen. 

Alltså, det här med att vara tre vuxna på två barn och en diskmaskin. Hur resulterar det i en diskad plasthammare? 

Ja, mensen alltså. Det var ett tag sen sist. Jag menar, ungen har ju hunnit fylla året redan, eller hur? Vilken tur att jag kommer ihåg precis vad som behövs (förutom hygiengrejerna alltså).Mycket rimlig fika. 

Till lillebror ska det bli. Någonstans att lägga alla dessa plastleksaker, träbilar och gosedjur han lyckats samla på sig samt ärva. 

Täckbyxor. Eller som jag vill kalla dom: hur-man-kommer-undan-med-att-ha-pyjamasen-i-affären-byxor. 

Alltså, den där januarilistan som skulle fixa fram ett inlägg om dagen? Gick inte så bra va? Nä, tänkte inte det.

Men det är ju faktiskt en januaritradition det där, att starta upp grejer som inte kommer funka. Trots att jag vet om att det inte kommer funka. Så då vet jag ju att den traditionen är välbehållen och välmående.

Inläggen kommer, så småningom. De skrivs väl som vanligt på kvällen, på mobilen, och publiceras sedan någon gång när barnen inte bråkar med varandra och datorn inte bråkar med mig. Vilket inte är så ofta.

Men den sista rubriken, den där om fika, den tänkte jag leva mig in i idag... För SEMLA måste vara en av de där fikorna som hamnar på tio-i-topp-listan. Å semla ska det bli.

Söndagssemla.

Mmmmmm

Gröt. 

Min utbildning och min karriär, gissar jag. Men jag har det för trevligt med livet just nu, så vi får väl se när det händer. 

Ja, alltså, jag lyssnar ju inte så mycket på musik. Mer än när jag tränar (då är det mer untz untz untz än musik) eller när jag kollar på film (då blir det ju lite ofrivilligt dock). Men kan jag inte tipsa om nått annat? En podd eller en radiokanal?

Som för de flesta (gissar jag) så är det svåraste och mest frustrerande i vardagen att lyckas lämna och hämta på förskolan, i tid. Så när det händer, vilket är sällan, så känner jag mig nästan berusad av känslan av superbästmammighet. Inget får mig att svettas mer än att inse att ettåringen jag precis krånglat på alla ytterkläder på, precis innan vi ska gå ut, har bajsat. Eller när jag lyckats komma i tid för hämtning och fyraåringen deklarerar "inte hem!" samtidigt som ettåringen plötsligt insett att han är trött, hungrig och varm och vill hem NU! Pust, suck, stön och sammanbitna tänder.

De dagarna jag fixar sånt utan att få spunk? Då FÖRTJÄNAR jag faktiskt en high five. Sådetså!

Hahahahaha! Vem skulle vilja se den filmen egentligen?

Fast jag kan säga en film jag GÄRNA skulle vilja varit med och gjort, helst framför kameran men det går lika bra bakom i något led;

Spaceballs!

Fy Farao vad roligt de måste ha haft!

Först höll jag på att lägga in en bild på min man. Men det är nog inte det som menas med rubriken gissar jag, så vad ska jag ta då?
Bordet det står vid kommer från fyndet på IKEA, även stolarna är från samma varuhus men de har vi köpt begagnade. 

Wow, tänkte ni nu. Eller hur?

OSTEHAPS!!!! Om detta finns det inget tvivel. Inget. 

Tvingad? Jag vill alltså inte?

Lycka till säger jag då. Men ok.

Om jag blev tvingad att hångla med en författare så indikerar väl det att det är en författare som jag inte gillar personligt. Nu känner jag ju inte några författare så jag får ju dessutom gå på sociala mediers uppfattning om författaren dessutom. Då så.

Då säger jag Jan Guillou.

Helt enkelt för att han verkar dryg.


P.S. Jag säger inte att han är det på riktigt. Jag känner honom inte alls.

Fast sitter är nog fel ord. 
Så här ligger jag oftast när jag skriver/slösurfar/spelar på min telefon. Minibossen här hemma vägrar nämligen sova själv. Oftast sitter jag dock i det här hörnet......det med den prickiga kudden. 
(Det är tv-rummet uppe sett från sängen. Dock fick jag aldrig nån tid på kvällen att läsa igenom vad jag skrev, så därför fick det bli idag under förmiddagsvilan. Det är därifrån första bilden är tagen och där jag fortfarande ligger. )

Spela piano. Riktigt piano, inte sån där keyboardfuskis. Men med mina korta fingrar så får jag nog hålla mig till sonens Baby Piano-app. 

Ehhh... 

Ehhh, nej. Fast det låter ju så osannolikt att jag ska lyckas med det här och eftersom det är det hela januari går ut på (lova grejer som man aldrig ALDRIG håller) så tycker jag att det är rimligt att haka på Onekligens januarikalender. 

Annandag jul, silvermedaljören av mysdagar i juletid, paketen är redan öppnade och de flesta rester har ätits upp eller flyttat in i frysen (eller någon annans frys kanske?). Hela dagen går åt till att njuta och nyttja.